Att du skulle lämna oss, det fanns inte i min världsbild.
Livets förgänglighet fullkomligt överrumplade oss… så oförutsägbart oväntat detta var. Inte du…
inte NU!?
Det var så nyss som du stod där och mötte upp oss på Arlanda. Vi hade längtat så efter dig. Oj vad vi såg fram emot denna höst tillsammans med dig... Vi har sett fram emot ÅR med dig, många decennier! Istället sprang du från oss… du sprang bort på okänd mark, dit vi inte kan gå.
I morgon är det din begravning. Det känns så overkligt allting…
Din bortgång har påverkat så många människor. Så många har berättat för oss om hur mycket du hjälpt dem, och vilken fin människa de tyckte att du var. Visste du det, att du betydde så mycket för så många?
För mig betydde du massor! Du har alltid varit så varm och välkomnande mot mig. Att stå så nära sin svärfar, det är få förunnat. Du öppnade ditt hjärta och hem för mig… och när Mikael och jag inte var till sjöss, så levde vi i symbios med dig. Nu är det så bedövande tomt här i huset… du fattas oss så oerhört! Sorgen är stor och tung, men sorgen kan omöjligt fördunkla alla vackra minnen du gett oss! Tack för dom! Tack för alla de vackra stunder, ögonblick och upplevelser...
...Tack för allt Thorbjörn.