Ett grådaskigt väder satte käppar i hjulet på en efterlängtad slapp dag på en resort, istället slog vi oss ner på en närliggande restaurang tillsammans med våra Vietnam kunniga musikkollegor, som guidade oss igenom menyn och tog oss med på en kulinarisk smak upplevelse.
Det var trevligt att bara gå runt på resorten också, men tänk om solen varit framme!
Hong Kong är en brusande storstad med ett myller av människor som alltid tycks vara på väg någonstans. Vi sprang fram och tillbaka och tog bussen hit och dit för att hinna se så mycket som möjligt utav denna stora stad. Vårt schema tvingade oss tillbaka till skeppet redan vid kl 6 och strax efter mörkrets inbrott stod vi redo på scen och spelade stämningsfulla ballader medan passagerarna avnjöt den berömda laser- och ljusshowen mot skyskraporna på andra sidan vattnet.
Varje kväll kl 20 bjuder Hongkong Island skyline på en ljusshow som kallas 'Symphony of lights'.
Kvällen till ära bar jag min nyinköpta kina klänning.
Idag fyller min storasyster 40 år! :)
Här är hon med sin lilla ögonsten.
Hoppas du får en fin dag!
Tänker på dig!
Okinawa består av fler än 100 småöar och ligger söder om de japanska huvudöarna, halvvägs mot Taiwan.
Hit åker Japanerna själva på semester och stället kändes väldigt turistigt men trevligt.
Ett hoptryckt grishuvud någon? Tydligen en lokal delikatess här …
…sen fanns det grodväskor att köpa. Coolhetsfaktor tycker Japanerna.
På vägen hem dök vi på en fantastiskt vacker zen trädgård som gjorde vår dag!
Ljudet av en växande stad och myllret av människor tog oss med storm när vi klev av skeppet. Här bor över 21 miljoner människor och folktätheten var minst sagt påtaglig. Shanghai är Kinas mest expansiva och västerländska stad och det rent ut sagt exploderar fram höghus och skyskrapor ur marken. Det var hit stålverket, vår forna livsnerv i Hällefors blev förflyttat, och jag tror säkert att vårt kära gamla stålverk har haft ett finger med i denna enorma framväxt utav Shanghai. Vad är det man brukar säga nu igen… Den enes bröd, den andres död. ;)
Mm… här befann vi oss i fiendes näste och stornjöt av stadens puls och folkvimmel. Vi fick välja mellan att bege oss till den gamla eller nya stadsdelen, och vi valde då att besöka Hangpu som utgör den äldre delen av Shanghai. Vi traskade runt bland vackra byggnader och spännande marknader och betraktade shanghainesernas vardag. Riktigt häftigt ställe det här och jag hade inte haft något emot att stanna ett par veckor eller tre. Men, sånt är skeppslivet! Det var bara att tacka och bocka för de upplevelserna man hann med, och traska tillbaka till skeppet.
Shanghai skyline
Idag lade vi an i Vladivostok, en stor stad i sydöstra Ryssland. Här ligger slutstationen för den Transsibiriska järnvägen och befolkningen uppgår till över 600 000 invånare. Vi begav oss ut i staden på jakt efter en souvenir, inget mindre än en Matruska! (läs: rysk docka) Efter att ha passerat "järnridån" där gravallvarliga vakter med höga pälsmössor misstänksamt kontrollerade alla som gick förbi så möttes vi av en bister uppsyn av förfallna byggnader och nedskräpade gårdar. Det var kallt, grått och en påträngande doft av sot hängde i luften. Människorna var strama och gick runt i långa pälsrockar och bjöd inte ens på ett leende när man höll upp dörren åt dem! Ja jag säger då det, nidbilden av Ryssland införlivades helt och hållet! Väl tillbaka på skeppet så bjöds vi på en folkmusik/folkdans föreställning av Kalinka, en grupp ifrån staden som piskade upp det mesta i underhållningsväg! De begåvade charmiga ryssarna fick hela lokalen att ställa sig upp och applådera och vi alla kunde förstå att innanför det sammanbitna sargade Ryssland, lurar sentimentalitet, eufori och en rik färgsprakande kultur.
Som på beställning kom åldersnojan i morse såhär dagen efter min födelsedag...
Jag vaknade och kände mig stel och seg i kroppen och när jag såg mig i spegeln blev jag bekymmrad. "Mikael, kolla här! Har jag inte lite fler rynkor idag än förut!? Ser du något grått hårstrå!?" ;) Nojan höll i sig ända tills vi på väg mot frukosten mötte en passagerare som till min lycka och Mikaels förtret hälsade: "Hi kids!" Jag andades ut… kanske ungdomen håller i sig ett tag till ändå. ;) När slutar man egentligen vara ungdom hörre ni? Tack för era gratulationer allihopa! Kram på er!
I dag fyller jag år… jajjemensan, och jag firar min födelsedag precis så som jag vill, dvs inte alls! :) Vi har haft ett par intensiva dagar ombord och det har varit svårt att ställa om våran inre klocka till Japansk tid. Vi är fasligt trötta om dagarna och pigga om natten. När vi for ifrån Sverige i förra veckan så trodde vi att vi flydde vintern, men icke då! I Japan har vi haft ett riktigt snöoväder och regnrusk och temperaturen har legat runt 2°+.
Igår besökte vi Hakata. Japan är ett häftigt land! Allt är så välplanerat och organiserat och de har vacker konst och kultur och människorna är ödmjuka och hjälpsamma. De lägger stor vikt vid harmoni och renlighet och de är främst i världen inom teknik och ekonomi. Vi sprang runt i staden och såg oss omkring, och när man korsade ett övergångställe så spelades söta små melodier och fågelkvitter! Hur sött och upplyftande som helst! Allt för att föra in lite harmoni i stadsbruset. Vi roade oss en stund med att försöka hitta skräp på marken, men utan resultat! Inte en endaste liten pappersbit eller tuggummi låg på marken, och soptunnor existerade inte!?! Vi kikade in på ett snabbköp som blev allt annat än ett "snabbt köp" för det var väldigt svårt att skilja ett schampo ifrån en dusch kräm då all märkning var på Japanska. Vi köpte oss en take away cappuchino medan vi var på språng, och upptäckte snart att vi var de enda som sprang runt med kaffe i handen. Jag antar att man i Japan tar sig tid till sitt kaffe, och sätter sig ner och avnjuter kaffekoppen i lugn och ro. Mm… vi hade väldigt lite tid i Hakata men vi fick mersmak på Japan absolut!
Aprilväder var det, ena stunden regn, andra stunden sol.
Nu har vi installerat oss i vår lilla hytt, vi har gått den första obligatoriska säkerhetskursen, och gjort vår första spelning. Allt har gått finemang! Vi blev väldigt glada att upptäcka att vi har samma musik-chef som vi hade under vårt allra första skepp. Han är jätte bra att ha och göra med och kommer ta väl hand om oss. Vi känner att vi har alla förutsättningar för att kunna få ett bra kontrakt!
Till ljudet av mäktiga japanska trummor, kastade vi loss och lämnade Tokyos hamn och gled ut över det blånande djupet… ut, bort mot spännande upplevelser och erfarenheter i andra delar av världen! 5 månader ombord - Here we go!
Flyget var långt men gick bra, och nu sitter Mikael och jag nerkrupna i hotellsängen här och känner oss möra och sega av jetlagen. Genom fönstret ser man neonskyltar med en massa japanska tecken. Lite trist är det att vi inte kunnat kolla runt nått i stan, men vi har helt enkelt behövt sova. Så vår enda kulturupplevelse var att prova den berömda "Japanska toaletten" även så kallad Washlet. Riktigt avancerad grej det där, med funktioner som automatisk spolning och vattenstråle-tvättning och eftertorkning med varmluft! :) Ha ha! Ett måste i vårt framtida hem det säger jag er!
I morgon kommer en taxi och plockar upp oss och tar oss till hamnen där vi ska borda Ocean Princess. Vi känner oss lunga och förväntansfulla!
Talk to you soon!
En liten stjärngosse har blivit döpt. Mikaels systerson Isac. Sååå fin i sin dopklänning var han, och lugn och glad… i alla fall så länge prästen höll sig på behörigt avstånd. :) Jag förstår honom, präster är lite läskiga, det tycker även jag! Vi sjöng en liten visa och fick vara med vid altaret och tända dopljus och hälla upp dopfunten. För Mikael och jag har nämligen fått den stora äran att bli faddrar/gudföräldrar till Isac, som vi även är till hans storasyster Elina. Jätte glada och stolta, och ärade över detta hedersuppdrag är vi!!!
Hittade en söt liten dikt på nätet…
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.
Av: Siv Andersson
