Idag lade vi an i Vladivostok, en stor stad i sydöstra Ryssland. Här ligger slutstationen för den Transsibiriska järnvägen och befolkningen uppgår till över 600 000 invånare. Vi begav oss ut i staden på jakt efter en souvenir, inget mindre än en Matruska! (läs: rysk docka) Efter att ha passerat "järnridån" där gravallvarliga vakter med höga pälsmössor misstänksamt kontrollerade alla som gick förbi så möttes vi av en bister uppsyn av förfallna byggnader och nedskräpade gårdar. Det var kallt, grått och en påträngande doft av sot hängde i luften. Människorna var strama och gick runt i långa pälsrockar och bjöd inte ens på ett leende när man höll upp dörren åt dem! Ja jag säger då det, nidbilden av Ryssland införlivades helt och hållet! Väl tillbaka på skeppet så bjöds vi på en folkmusik/folkdans föreställning av Kalinka, en grupp ifrån staden som piskade upp det mesta i underhållningsväg! De begåvade charmiga ryssarna fick hela lokalen att ställa sig upp och applådera och vi alla kunde förstå att innanför det sammanbitna sargade Ryssland, lurar sentimentalitet, eufori och en rik färgsprakande kultur.
1 kommentarer:
Vilken fin matruska! Vad bra att du reser runt och kollar läget åt mig! Jag har verkligen aldrig känt att Ryssland är ett ställe för mig, men sedan tänker man att "äh, jag kanske borde åka dit, jag kanske bara är fördomsfull" men nu vet jag! Ryssland är precis som jag föreställt mig! Stackars ryssar.
Läste ditt förra inlägg förresten... Åldersnoja? Lyssna på dina syskonbarn som ihärdigt hävdar att du och Mikael fortfarande är tonåringar! :D Värsta förebilderna! ;)
Själv längtar jag efter är att få färga håret stålgrått, för det måste vara bland det coolaste som finns! Bör väl dock vänta tills efter 40? ;P
Skicka en kommentar