Det känns vemodigt att lämna 2010. Det gör ont på något vis att livet bara traskar vidare såhär. Jag önskar jag fick gå åt andra hållet istället. Jag skulle offra mycket för att kunna få vrida tiden tillbaka. Då skulle vi aldrig stuckit iväg på den där springturen… 2010 kommer för alltid vara ett mörkt minne för oss. Året då min goda vän och svärfar, Mikaels pappa, helt oväntat gick bort. Men dagarna kommer och går vare sig man vill det eller ej och det är väl tur att det är så antar jag. Livet måste få gå vidare. Våra dagar här på skeppet går upp och ner. Karibien gör oss gott och det finns stunder vi mår bra och är glada, men vi är långt ifrån läkta efter det som hänt. Thorbjörn är ständigt närvarande i våra tankar. Sorgen ligger hela tiden under ytan och gråten är alltid nära och triggas utav minsta lilla småsak. Det har bara gått 4 månader sedan det hände så det är väl inte konstigt att det fortfarande gör ont. Jag vet av erfarenhet att sorg tar tid. Min egen pappas plötsliga bortgång tog mycket lång tid att bearbeta.
Man får försöka fokusera sig på tiden man har fått tillsammans istället för tiden som gått förlorad… Vi har många vackra minnen av Thorbjörn ifrån fina nyårsaftnar tillsammans. I år vid 12 slaget kommer vi stå på scen och spela "Auld lage syne" inför en massa främlingar. Inget idealiskt nyår men helt okej ändå. Jag hoppas och önskar att 2011 vill oss väl… förhoppningsvis får vi ett fint år. Gott Nytt år på er kära vänner! Ta hand om er och de som står er nära. KRAM!!!
