Det känns vemodigt att lämna 2010. Det gör ont på något vis att livet bara traskar vidare såhär. Jag önskar jag fick gå åt andra hållet istället. Jag skulle offra mycket för att kunna få vrida tiden tillbaka. Då skulle vi aldrig stuckit iväg på den där springturen… 2010 kommer för alltid vara ett mörkt minne för oss. Året då min goda vän och svärfar, Mikaels pappa, helt oväntat gick bort. Men dagarna kommer och går vare sig man vill det eller ej och det är väl tur att det är så antar jag. Livet måste få gå vidare. Våra dagar här på skeppet går upp och ner. Karibien gör oss gott och det finns stunder vi mår bra och är glada, men vi är långt ifrån läkta efter det som hänt. Thorbjörn är ständigt närvarande i våra tankar. Sorgen ligger hela tiden under ytan och gråten är alltid nära och triggas utav minsta lilla småsak. Det har bara gått 4 månader sedan det hände så det är väl inte konstigt att det fortfarande gör ont. Jag vet av erfarenhet att sorg tar tid. Min egen pappas plötsliga bortgång tog mycket lång tid att bearbeta.
Man får försöka fokusera sig på tiden man har fått tillsammans istället för tiden som gått förlorad… Vi har många vackra minnen av Thorbjörn ifrån fina nyårsaftnar tillsammans. I år vid 12 slaget kommer vi stå på scen och spela "Auld lage syne" inför en massa främlingar. Inget idealiskt nyår men helt okej ändå. Jag hoppas och önskar att 2011 vill oss väl… förhoppningsvis får vi ett fint år. Gott Nytt år på er kära vänner! Ta hand om er och de som står er nära. KRAM!!!
6 kommentarer:
Gott nytt år!! Må ni få en underbart start på det kommande året. Önskar er all lycka! Kram <3
Gott NYTT ÅR! önskar er ett underbart 2011! Där inga sorger el motgångar ni behöver uppleva.
Är övertygad om att Thorbjörn är med er då o då,o han önskar säkert att ni är lyckliga oavsett om han finns i mänsklig el andlig form.
Sköt om er båda!
Bamse o Styrkekramar/Anic o Noelle ps Mormor G hälsar!
pssssst;Ni var så fina i ETC
Har sparat tidningen åt er //Anic
GOTT NYTT ÅR! Våra nyår framöver blir annorlunda än de varit,människor vi älskat fattas oss...Men livet går vidare och i våra hjärtan finns alla fina minnen kvar att plocka fram och glädjas åt.Önskar 2011 ska ge er många glädjeämnen att minnas och att den värsta sorgen mildras."Auyld lang syne"Svensk text..Det liv vi levt,det år som gått i minnets dis blir kvar.Allt som har hänt,allt som vi känt,hör nu till den tid som var.Vår vänskap är den kraft som bär som alltid ska bestå!I denna sista,första natt vi önskar GOTT NYTT ÅR!)KRAM mamma.
Varma ondulationer!
Gott nytt år mina vänner! Tänker på er. Må 2011 bli ett sprudlande evangelium.
puss & kram, Allgulander
ps. Jag har hittat Wolfram i Hedtjärn.
Kära Linnea, du skriver så fint så tårarna rinner. Jag känner igen mig i allt ni går igenom. Det känns som om man kommer in i olika faser hela tiden; tack och lov att det blir aningen lättare att acceptera det som hänt och orka gå vidare med varje ny fas. Varför allt händer som händer är svårt för oss människor att förstå.
Du och Mikael gjorde det ni alltid gjort tillsammans med Tobba; trivdes och hade jättetrevligt. Hur skulle någon kunna klandra er för att ni hade roligt ihop. Hur kunde någon ana denna märkliga sjukdom. Tobba kommer alltid att vara den friskaste och sundaste person för mig. Kanske var det därför han orkade vara med oss så länge, ändå. Man undrar och tänker än hit än dit.
Vi får vara tacksamma att släktsjukdomen blir kartlagd hos oss som är kvar så det ine händer igen. Ja, det finns många sjukdomar på vår jord! Och som du säger Linnea: "Vi får ta hand om varandra medan vi lever."
Jag minns så väl när min pappa dog efter några års sjukdom, 1976, på sitt 78:e år. Jag skulle bli 22 år. Jag var så fästad vid pappa och mim räddning var när det oundvikliga hände att jag hade fått en liten Emil som fyllde mitt liv med glädje. Det dröjde 10 år innan jag orkade tänka på pappa igen.
Vilka vackra bilder!
Jag gläds med dej och Mikael på denna vackra plats på jorden! Njut av varenda minut och vet att det är det Bästa ni kan göra för att hedra vår Thorbjörn. Ni och vi för hans underbara enkla person vidare genom alla fina minnen vi har.
Det är märkligt, det känns som ringar på vattnet, det ena ger det andra. Jag menar, han hade kommit längre än oss och han gjorde det som den enklaste sak att vara sig själv, och stå för det, på ett enkelt och ärligt sätt.
Kram Berit, Mats och Linnea
Skicka en kommentar