Björskogsnäs

Björskogsnäs är en underbar plats och tillflyktsort dit Mikael och jag söker oss när helst själen behöver få andrum och hämta kraft. Det är ett litet naturreservat på en liten udde invid sjön Torrvarpen i Örebro län. Det vilar något vidunderligt vackert över denna plats… det är omöjligt att vistas här utan att bli berörd av naturens skönhet.

Udden består av kalkberggrund och ligger mitt på den biologiska norrlandsgränsen vilket ger grogrund för många sällsynta växter. Under sommaren blommar här den fridlysta orkidén Guckosko i gult och brunrött, och nu i sin höstskrud flammade hela Björskogsnäs i samma färger!

Under denna lilla utflykt så stannade vi bl.a och språkade med några kor, kramade en hundraårig gammal ek, och väl nere vid uddens spets så utförde Mikael sin sedvanliga "doppa fötterna i Torrvarpen" ritual.

Detta är verkligen en trolsk plats… en rofylld oas för rekreation och eftertanke. Hörre ni Hälleforsare och Grythyttebor! Bli inte för hemmablinda! Björskogsnäs ligger ju bara 15 minuter bort och är väl värt ett besök... även när Guckoskon inte blommar.

Nästan som en naturens egna galaföreställning,

där träden tävlar om vem som är vackrast...

Löven glöder i solnedgångens sken...

Min kära livsvandringskamrat...

Allt vad vi på jorden äger, det är blott förgänglighet...

Krama träd är en klart underskattad sysselsättning...

En helig ko... en levande kännande individ...

Inte vill du väl äta mig?

Rastplats...

Mikael gör sig redo för...

...att doppa fötterna i solglittret i Torrvarpen.

I'll find my way home

Vi vill dela med oss av en sång som Thorbjörn visade för oss bara någon dag innan han gick bort. Han hade hört den på radion och var ivrig över att få spela upp den för oss för att se om även vi skulle gilla den. Då i stunden blev vare sig Mikael eller jag särskilt imponerade. Den där gamla synthdängan från 80 talet hade vi ju hört förut och i ärlighetens namn aldrig fastnat nått särskilt för…

…idag är den förstås otroligt stark för oss.

Han hade inte kunnat lämna oss med en bättre sång.

Vila i frid...

Begravningen var mycket vacker och stämningsfull. Många blommor och många människor…

Orgelmusiken var hjärtskärande, solisten sjöng som en ängel, och prästen talade vackert om livet som ett lån av evighet.

Särskilt fint kändes det att några familjer från Somalia närvarade på begravningen. "Thorbjörn har hjälpt oss mycket, och vi kände att han inte gjorde någon skillnad på oss" sa de. Vi är så rörda av alla hedrande ord som sagts om Thorbjörn... rörda över de många minnesgåvorna som skickats, och berörda av de dikter och sånger som skrivits till hans minne! Han må ha ryckts bort ifrån oss på tok för tidigt, men ack vilken bedrift att få lämna jordelivet så uppskattad, älskad och ärad!

Jag tror han är nöjd Thorbjörn… nöjd över sitt liv. Han hann med mycket trots allt.

Tack till er fina vänner som lyst som små solar i vårt mörker och värmt oss här i vår tunga stund. Alla kondoleanser, sms, mail, kommentarer här på bloggen, all omtanke och visat deltagande i vår sorg har tröstat och hjälpt oss oerhört mycket.

För oss är Thorbjörn inte förlorad. Det enda som förlorats är tid tillsammans med honom… och denna begravning var inget farväl. Utan bara ett enkelt - vi ses!

Han är som vinden nu… man ser den inte, men man känner den…

Vila i frid Thorbjörn...

*471010 +100908

Kära svärfar...

Att du skulle lämna oss, det fanns inte i min världsbild.

Livets förgänglighet fullkomligt överrumplade oss… så oförutsägbart oväntat detta var. Inte du…

inte NU!?

Det var så nyss som du stod där och mötte upp oss på Arlanda. Vi hade längtat så efter dig. Oj vad vi såg fram emot denna höst tillsammans med dig... Vi har sett fram emot ÅR med dig, många decennier! Istället sprang du från oss… du sprang bort på okänd mark, dit vi inte kan gå.

I morgon är det din begravning. Det känns så overkligt allting…

Din bortgång har påverkat så många människor. Så många har berättat för oss om hur mycket du hjälpt dem, och vilken fin människa de tyckte att du var. Visste du det, att du betydde så mycket för så många?

För mig betydde du massor! Du har alltid varit så varm och välkomnande mot mig. Att stå så nära sin svärfar, det är få förunnat. Du öppnade ditt hjärta och hem för mig… och när Mikael och jag inte var till sjöss, så levde vi i symbios med dig. Nu är det så bedövande tomt här i huset… du fattas oss så oerhört! Sorgen är stor och tung, men sorgen kan omöjligt fördunkla alla vackra minnen du gett oss! Tack för dom! Tack för alla de vackra stunder, ögonblick och upplevelser...

...Tack för allt Thorbjörn.

När det otänkbara händer…

Idag dog Mikaels far… min älskade fina "svärfar". Han föll ihop i mina armar…

Han stod mig väldigt nära. Han var vår trygghet, vårt fundament… han var den som fanns där när helst vi behövde honom.

Vi befinner oss i chock. Sorgen och saknaden är outhärdlig.

Vi går runt här i hans hus… och försöker förstå det overkliga.

Min fina Mikael… han var pappas pojke… Jag vet hur det känns att förlora en far… Jag tänker vara stark för honom.

Jag skriver här och berättar för er så ni förstår varför vi kommer vara otillgängliga en tid…

Ta vara på stunderna med era nära… livet är skört och dyrbart. Ibland händer det otänkbara…

Svamplycka!

En härlig förmiddagstur till skogs med mor och svärfar resulterade i stor svamplycka! :)

Kära återseenden...

Mamma kram!!!

Välkomstfest med smarrig svärmorsmat!

Lek och skoj med Mikaels syskonbarn.

Som vi har längtat efter varandra Kasper och jag…

Mitt älskade gosedjur. Min (s)katt.

Det är skönt att vara hemma igen... :)