Nu är det gungigt! Vi befinner oss på öppet hav någontans långt utanför Salomonöarna, och de stora vågorna vaggar oss långsamt fram i vår kurs mot Luganville. Många passagerare käkar sjösjuketabletter, men vi VIKINGAR känner inte av ett dugg! I går befann vi oss i Rabaul - Huvudstaden i Papua New Guinea. Vi fick dock inte kliva av den här gången för det var vår tur att "vakta" skeppet. Men det gjorde inget för det var inte särskilt trivsamt att gå iland i Rabaul i alla fall. De ligger nämligen en aktiv vulkan alldeles intill staden och den spred aska överallt och gjorde luften sotig och obehaglig. Istället tog vi det lungt på båten och avslutade dagen med att göra en kanon spelning! Vi har haft fullt hus varje kväll sen de nya passagerarna kom på vilket är himla skoj, men också väldigt pressande. I ärlighetens namn så känner vi att vi stött på vår första vägg. Det är inte alla dagar man känner sig särskilt inspirerad att gå upp inför en massa människor och stå och skina och sjunga samma låtar som man stått och sjungit hundra gånger förut. Det som får oss att hålla andan uppe är att vi får fin respons ifrån passagerarna, och sen hämtar man förstås energi ifrån alla upplevelser man får ifrån dagarna i land. Det går upp och ner helt enkelt... gungigt värre! ;)
fredag, oktober 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår att det kan bli intensivt att sjunga samma låtar flera gånger. Ni kanske kan förnya er repertoar med några nya guldkorn?
Eller ladda låtarna med spännande teater undertexter, lite som vi vi gjorde på interpretations timmarna.
ELLER så kan du tänka att du är Marilyn Monroe sjungandes i en dimmig jazzklubbslokal i New York i mitten av 60-talet.
Speciellt om ni kör Santa Baby! Då är det helt klart ett måste! ;-)
hej syster jag hade en lugn dag nej kortet har inte kommit men det kan ta tid. Hoppas att ni har rätt adress bara barnen saknar er kram stora syster
Skicka en kommentar