Vinternatten

Jag älskar att promenera bland hus och villor om vinternatten. Allting är så stilla då. De snötäckta taken reflekterar gatornas natriumbelysning och får den enklaste bostad att se alldeles magisk ut. I dom fina små husen skymtas ibland människor som går runt där inne i sina kvällsbestyr, i sina egna tankar och vardagsbekymmer… fullkomligt omedvetna om att de är beundrade utav en flicka som just går förbi utanför fönstret. Människan är så vacker i sin enkelhet. Hon pysslar och donar och drömmer och dömer. Livet går sin gilla gång. Mm, jag älskar att promenera om vinternatten… när snön är sådär pulvrig och lös, och skvätter upp och gnistrar till i varje steg man tar, som om man vandrade i ett lager av stjärnstoff… och det enda som hörs är tystnaden, och knarret av ens egna fotsteg i snön.