Sjömansblod

Det var en majestätisk vy som vinkade av oss när vi lättade från kajen och gled iväg på vårt sjätte kontrakt för Princess cruises. Därmed inleddes vårt 3e år som skeppsmusiker. Det mäktiga Taffelberget var höljt i dimmor och Kapstaden liksom glödde i eftermiddagssolen. Nu har några dagar gått ombord och allt flyter på ruskigt bra. Både jag och Mikael är förvånade över den otroliga rutin vi börjat få både i jobbet och i allt runtomkring. Vi börjar känna oss hemma till havs… det är konstigt, men så är det. Här har vi våra sjöbröder och systrar… vi är som en familj, ett särskilt släkte, ett sjöfolk. Vi kommer från vitt skilda delar av världen och är otroligt olika… men havet vaggar oss till sömns varje natt och sjömansblodet flyter i våra ådror och binder oss samman. Äventyrslusta och rotlöshet är starka karaktärsdrag hos oss… och kärleken till havet.

Jag har förälskat mig i havet! Jag brukade inte känna så… jag har aldrig känt mig dragen till havet. Men idag blir jag vemodig av tanken på att ge upp skeppslivet. Jag känner mig vilsen i livet just nu… och det är så fantastiskt skönt att få vara vilsen till havs. För här är vi alla vilsna och villrådiga. Så medan vi sakta rör oss uppför Afrikas västkust så funderar jag mycket över framtiden, tar dagarna som dom kommer och litar till att min själ kommer få land i sikte en dag.