Tasmanien

Min slagna hjälte ligger och vilar i den Tasmanska solen efter en strandpromenad och intagandet av en mastodont fruktsmoothie.

Sitter och spanar efter pigviner som brukar häcka här... men inga pigviner såg jag. :(

Slappa dagar till havs... 2

Tack och bock!

Vi fick ett fint skrivet kort och en liten present av några passagerare idag som tack för vårt musicerande! Sånt värmer. Det händer inte ofta men det förekommer att passagerarna ger oss gåvor eller dricks ibland. Kul tycker vi! Får en att känna sig uppskattad.

Sunil åker hem.

Det här är vår vän Sunil ifrån Indien. Igår lämnade han skeppet efter ett 9 månader långt kontrakt. Medans han var borta så föddes hans första barn. En son som redan hunnit bli 7 månader. Födelsen och hela den första tiden med sitt barn har han missat. Ni kan förstå att han var exalterad över att få åka hem. Detta är verkligheten för många av arbetarna på skeppet. Många reser bort ifrån sin nära och kära i över 10 månader för att försörja sin familj. De offrar tiden med sin familj för deras vällevnad. Själv jobbar jag på båten för min egen skull, för att få resa och vara med om spännande upplevelser. Livet på ett sånt här kryssningsskepp är lite som världen i miniatyr där klasskillnader blir obehagligt uppenbara. Sunil är en otroligt härlig kille och när vi sa hej då så var inte han den enda som blev tårögd...

Vi kommer förmodligen aldrig ses igen.

Besök på skeppet!

Jag tog kontakt med Joel, en gammal musikalteater-klasskamrat ifrån gymnasietiden som numera pluggar i Australien. Jag upptäckte nämligen att han inte bodde så långt ifrån Brisbane, där vi skulle passera med skeppet. Några mail senare stod han där i hög person på landgången och väntade på att få kliva ombord. Den söta lilla musikalteater killen hade nu förvandlats till en snygg ambitiös businessman, och det var galet skoj att mötas såhär 7 år senare på anda sidan jordklotet! Joel har sadlat om helt och hållet och lagt allt vad sång, dans och teater heter på hyllan och brinner nu för projektledning inom ekonomi och välfärd. Jag hoppas och tror att om det är någon som kan lösa den ekonomiska krisen i världen så är det han! ;) Vi käkade lunch och visade runt honom på skeppet och hann med en öl i baren. Det blev ett mysigt och uppfriskande möte! Skönt att träffa en svensk! Kolla in hans blogg vetja!

Dag 100

Idag är det vår 100:e dag ombord på skeppet. Jag är trött. Det är otroligt pressande att behöva ställa sig i rampljuset för allmän beskådan varje dag. Det finns faktiskt dagar då jag bara vill vara ifred och inte behöva sätta på mig det där falskleendet. Det är tungt att försöka ge när man inte känner för att ge. Det här jobbet är helt okej för det mesta, men aldrig mer ett såhär långt kontrakt det kan jag lova!

Darwin - Crocodylus Park

Vi hade inga direkta planer för vad vi skulle hitta på i Darwin, men när vi kom ut i terminalen så såg vi två kvinnor stå och hålla i en varsin krokodilbebis vilket direkt fångade vår uppmärksamhet. Vi gick dit och fick känna och hålla i dem söta små varelserna och det visade sig att det var ett effektivt pr trick för en närliggande krokodilpark. Vi drog dit och fick en djupdykning i dessa reptilers levnadsförhållanden och historia. De söta små krokodilerna vi just klappat och känt på i terminalen var här istället uppvuxna övergödda monster, och inte alls särskilt gulliga. Denna park höll över 1000 krokodiler av olika slag och först såg vi dem bara ligga där och gassa i solen som lata menlösa odjur. Men när parkens egen Crocodile Dundee, tillika vår guide plockade fram lite käk, så blev det plötsligt lite action runtomkring oss. Fullkomligt chanslös är vad man skulle vara om man stötte på dessa varelser i det vilda! Snabba och obehagliga är de och ekot av krokodilkäkar som slår ihop kommer ge mig mardrömmar i veckor nu. ;)

Ögonkontakt med den här lille killen var inte världens behagligaste känsla direkt.

En krokodil kan hoppa över 4 meter ovanför vattenytan för att fånga mat.