fredag, mars 12, 2010

From Russia with love

Idag lade vi an i Vladivostok, en stor stad i sydöstra Ryssland. Här ligger slutstationen för den Transsibiriska järnvägen och befolkningen uppgår till över 600 000 invånare. Vi begav oss ut i staden på jakt efter en souvenir, inget mindre än en Matruska! (läs: rysk docka) Efter att ha passerat "järnridån" där gravallvarliga vakter med höga pälsmössor misstänksamt kontrollerade alla som gick förbi så möttes vi av en bister uppsyn av förfallna byggnader och nedskräpade gårdar. Det var kallt, grått och en påträngande doft av sot hängde i luften. Människorna var strama och gick runt i långa pälsrockar och bjöd inte ens på ett leende när man höll upp dörren åt dem! Ja jag säger då det, nidbilden av Ryssland införlivades helt och hållet! Väl tillbaka på skeppet så bjöds vi på en folkmusik/folkdans föreställning av Kalinka, en grupp ifrån staden som piskade upp det mesta i underhållningsväg! De begåvade charmiga ryssarna fick hela lokalen att ställa sig upp och applådera och vi alla kunde förstå att innanför det sammanbitna sargade Ryssland, lurar sentimentalitet, eufori och en rik färgsprakande kultur.



Vladivostok

Militärfartyg
Lenin


Kalinka
Min Matruska!

Ungdom

Som på beställning kom åldersnojan i morse såhär dagen efter min födelsedag...

Jag vaknade och kände mig stel och seg i kroppen och när jag såg mig i spegeln blev jag bekymmrad. "Mikael, kolla här! Har jag inte lite fler rynkor idag än förut!? Ser du något grått hårstrå!?" ;) Nojan höll i sig ända tills vi på väg mot frukosten mötte en passagerare som till min lycka och Mikaels förtret hälsade: "Hi kids!" Jag andades ut… kanske ungdomen håller i sig ett tag till ändå. ;) När slutar man egentligen vara ungdom hörre ni? Tack för era gratulationer allihopa! Kram på er!

torsdag, mars 11, 2010

Japan

I dag fyller jag år… jajjemensan, och jag firar min födelsedag precis så som jag vill, dvs inte alls! :) Vi har haft ett par intensiva dagar ombord och det har varit svårt att ställa om våran inre klocka till Japansk tid. Vi är fasligt trötta om dagarna och pigga om natten. När vi for ifrån Sverige i förra veckan så trodde vi att vi flydde vintern, men icke då! I Japan har vi haft ett riktigt snöoväder och regnrusk och temperaturen har legat runt 2°+.


Igår besökte vi Hakata. Japan är ett häftigt land! Allt är så välplanerat och organiserat och de har vacker konst och kultur och människorna är ödmjuka och hjälpsamma. De lägger stor vikt vid harmoni och renlighet och de är främst i världen inom teknik och ekonomi. Vi sprang runt i staden och såg oss omkring, och när man korsade ett övergångställe så spelades söta små melodier och fågelkvitter! Hur sött och upplyftande som helst! Allt för att föra in lite harmoni i stadsbruset. Vi roade oss en stund med att försöka hitta skräp på marken, men utan resultat! Inte en endaste liten pappersbit eller tuggummi låg på marken, och soptunnor existerade inte!?! Vi kikade in på ett snabbköp som blev allt annat än ett "snabbt köp" för det var väldigt svårt att skilja ett schampo ifrån en dusch kräm då all märkning var på Japanska. Vi köpte oss en take away cappuchino medan vi var på språng, och upptäckte snart att vi var de enda som sprang runt med kaffe i handen. Jag antar att man i Japan tar sig tid till sitt kaffe, och sätter sig ner och avnjuter kaffekoppen i lugn och ro. Mm… vi hade väldigt lite tid i Hakata men vi fick mersmak på Japan absolut!



Aprilväder var det, ena stunden regn, andra stunden sol.



Vi kände oss konfunderade minst sagt.
Lägg märke till alla refill påsar där bakom.
De verkar vara väldigt miljömedvetna också Japanerna!


Mycket besvikna var vi över att inte få kliva av båten när vi var i Hiroshima, men att ändå vara på platsen och stå på över deck och se ut över staden räckte för att bli berörd. Hiroshima var målet för världens första atombomb. På bara några sekunder så utplånades över 200,000 människor och halva staden förstördes. Ytterligare 100,000 skulle senare komma att dö av strålningssjukdomar. Idag står staden som en kraftfull symbol för hemskheten och förödelsen av krig, likväl som människans förmåga att återhämta sig efter sådana tragedier.



söndag, mars 07, 2010

Skepp O'Hoj!

Nu har vi installerat oss i vår lilla hytt, vi har gått den första obligatoriska säkerhetskursen, och gjort vår första spelning. Allt har gått finemang! Vi blev väldigt glada att upptäcka att vi har samma musik-chef som vi hade under vårt allra första skepp. Han är jätte bra att ha och göra med och kommer ta väl hand om oss. Vi känner att vi har alla förutsättningar för att kunna få ett bra kontrakt!


Till ljudet av mäktiga japanska trummor, kastade vi loss och lämnade Tokyos hamn och gled ut över det blånande djupet… ut, bort mot spännande upplevelser och erfarenheter i andra delar av världen! 5 månader ombord - Here we go!


Vy in över Tokyos hamn från skeppet.

fredag, mars 05, 2010

Moshi Moshi från TOKYO!

Flyget var långt men gick bra, och nu sitter Mikael och jag nerkrupna i hotellsängen här och känner oss möra och sega av jetlagen. Genom fönstret ser man neonskyltar med en massa japanska tecken. Lite trist är det att vi inte kunnat kolla runt nått i stan, men vi har helt enkelt behövt sova. Så vår enda kulturupplevelse var att prova den berömda "Japanska toaletten" även så kallad Washlet. Riktigt avancerad grej det där, med funktioner som automatisk spolning och vattenstråle-tvättning och eftertorkning med varmluft! :) Ha ha! Ett måste i vårt framtida hem det säger jag er!


I morgon kommer en taxi och plockar upp oss och tar oss till hamnen där vi ska borda Ocean Princess. Vi känner oss lunga och förväntansfulla!


Talk to you soon!


onsdag, mars 03, 2010

So long, Farewell, Cheerio!

Nu är det dags att åka igen! Packning pågår för fullt. I morgon går flyget till Tokyo! Där börjar vår resa över oceanerna som kommer ta oss till 73 hamnar i 36 olika länder!
Resfeber är en härlig känsla!!!!!!!! :-)


måndag, mars 01, 2010

Isac

En liten stjärngosse har blivit döpt. Mikaels systerson Isac. Sååå fin i sin dopklänning var han, och lugn och glad… i alla fall så länge prästen höll sig på behörigt avstånd. :) Jag förstår honom, präster är lite läskiga, det tycker även jag! Vi sjöng en liten visa och fick vara med vid altaret och tända dopljus och hälla upp dopfunten. För Mikael och jag har nämligen fått den stora äran att bli faddrar/gudföräldrar till Isac, som vi även är till hans storasyster Elina. Jätte glada och stolta, och ärade över detta hedersuppdrag är vi!!!


Hittade en söt liten dikt på nätet…


Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.


Av: Siv Andersson